En ledare i Arvika Nyheter 13/10 tar upp tre problem med hur en del av svensk lagstiftning kommer till efter EU-medlemskapet. Felöversättningar, svårt att få till ansvarsutkrävande och att EU-domstolen kör rättslig expansion. Vad gör riksdagen åt det?

Felöversatt sedan Dinkelspiel

Nyligen uppmärksammade regeringens skogsutredning en felöversättning i den svenska versionen av EU:s fågeldirektiv. Den härrör redan från tiden innan Sverige gick med i EU 1995. Det har gjort att svenska skogsägare i flera år förbjudits att vidta åtgärder de egentligen borde ha haft rätt till. Avverkningar har stoppats och ersättningar har uteblivit. Vem som var ansvarig för felöversättningen har det lagts dimridåer runt, men som politiskt ansvarig för publiceringen pekas sist och slutligen på den moderatledda regering som satt till september 1994.

Domstolen gör om lagen

EU-domstolen kom 2019 med en dom som innebar en hårdare praxis än vad den svenska felöversättningen innebar. Sedan flyttade EU-domstolen gränsen ytterligare i en dom 2024. I somras kom en ny dom som slår fast att även en avverkning som inte syftar till att skada fåglar kan förbjudas – det räcker att man borde ha förstått risken.

EU-domstolen styr långt från de folkvalda politikerna, de har tolkningsföreträde. Konsekvensen är att vi fått en ny lag – utan att någon lag stiftats. Det är ett demokratiproblem, oavsett vad man tycker om skogsbruk. En EU-institution kör med rättslig expansion som omformar svensk markanvändning utan en demokratisk process.

Jan Å Johansson