Den före detta ministern och talmannen Birgitta Dahl (S) har avlidit. Hon var en stark och modig röst som spelade en viktig roll för att göra Sverige bättre. Hon gjorde stora insatser för jämställdhet, miljön och barnens rättigheter. Hon var också en tydlig EU-kritiker.

Vi är alla människor rätt och slätt som inte äger gåvan att förutse framtiden. Ibland gör vi lyckade uttalanden och ibland mindre lyckade sådana. Men ett viktigt uttalande som Birgitta Dahl gjorde skriftligt är fortfarande lika aktuellt idag som det var för mer än tjugo år sedan. Ett rakryggat uttalande i en tid då till exempel Göran Persson (S) försökte att piska in alla socialdemokrater i ”ja till EMU-fållan”.

Så här skrev hon i GP 20/4 2003:


”Jag tror inte på att vi kan skapa folklig uppslutning bakom det internationella samarbetet eller EU-arbetet av det slag som behövs genom att bygga upp nya, kanske indirekt utsedda institutioner, långt borta från människors vardag. EU-parlamentet och en eventuell, indirekt vald senat i FN eller EU kan aldrig få det förtroende, som krävs i ett folkstyre värt namnet.


Det kan däremot de nationella parlamenten få, om de fullt ut utnyttjar sina möjligheter att delta i EU-arbetet och utöva parlamentarisk kontroll av sina förhandlande regeringar vare sig det gäller EU, FN, internationella avtal eller andra internationella organ.

En förhandlande, avtalsslutande regering behöver också i dagens värld aktivt stöd av parlamentet och medborgarna för att vara trovärdig. Internationella åtaganden måste åtföljas av handling vare sig det gäller klimatavtalet eller Barnkonventionen.

Jag misstror emellertid i grunden den utveckling, som i dag präglar EU. Det pågår en sorts glidande men obeveklig rörelse utan tydliga beslutspunkter i riktning mot ett alltmer överstatligt, federativt EU, där de nationella parlamenten och medborgarna får allt mindre att säga till om.

Ett medlemskap i EMU skulle vara ett mycket kraftfullt steg i denna riktning. Det vill jag inte medverka till.

Jag vill medverka till att stoppa tåget innan det blir för sent. Jag kommer därför att rösta nej till medlemskap i EMU.

Vi bör i stället göra allt för att stärka medborgarnas och riksdagens – folkstyrets – aktiva delaktighet i EU-arbetet och det internationella samarbetet.”