Johan Lönnroth, som varit riksdagsledamot för Vänsterpartiet, är en man som går sin egen väg och har starka åsikter i olika frågor. Men det ska framhållas att Johan oftast har väl genomtänkta resonemang och argument när han framför sina åsikter. Om man håller med honom eller inte är en annan sak.

Den 3 augusti 2024 skrev Johan Lönnroth ett intressant inlägg på Facebook som är värt att belysa och debattera. (Vår fetkursivering av den viktigaste meningen):

”Lars Leijonborg skriver i ’Kris och framgång – Mitt halvsekel i politiken’ att Europas folk på lång tid än är mogna för Europas förenta stater. Han berättar också att flera av hans partikamrater verksamma i Bryssel argumenterade för att EU borde få egen beskattningsrätt. Vidare skriver han: ’När det kom till frågan om vi skulle byta kronan mot euron var min spontana reaktion skeptisk… Kommer inte en gemensam valuta framtvinga en gemensam finans- och skattepolitik, och vad finns då kvar av nationellt självbestämmande?’

Jag påstår att länderna med euron redan givit upp en stor del av det nationella självbestämmandet. Det räcker med att se på Grekland under krisen 2015. En gemensam valuta och gemensam penningpolitik fungerar dåligt i ett område med stora olikheter i industriell konkurrenskraft.

Jag har själv efter mycken vacklan kommit fram till att jag är för ett svenskt medlemskap i EMU om unionen får just en gemensam eller åtminstone samordnad finanspolitik samt gemensamma skatter på nivån 10 procent av total BNP. Det skulle vara ett stort steg mot en federation. Det skulle jag aldrig vågat säga när jag var vice partiordförande. Men nu som ansvarslös åldring tar jag mig friheten att komma ut ur den garderoben.

För övrigt behöver vi också ett direktvalt världsparlament och globala skatter på förmögenhet och koldioxid.

Utopist? Javisst!”

Johan Lönnroth är här helt ärlig vad gäller behovet för ett gemensamt valutaområde. Det behövs då en gemensam skatte- och finanspolitik för att inom området skjuta till federala medel i områden med lågkonjunktur och se till att områden med högkonjunktur skjuter till extra pengar i det federala systemet. USA är ett typexempel på detta med en valuta, en marknad och en federal budget.

Frågorna hopar sig dock om en skattenivå på 10 procent av BNP ska gå till EU-överstaten. Ska vi då höja skattetrycket med 10 procent? Eller ska medlemsländerna göra motsvarande 10% sänkning av sitt skatteuttag. Till exempel i Sverige kan vi då glömma statsbidragen till kommunerna – kommunerna på framförallt landsbygden i Sverige går idag på knäna. Eller ska vi ta ut nya skatter som förmögenhetsskatt, arvsskatt, ny fastighetsskatt?

Troligen innebär bara den nya tioprocentiga EU-skatteuttaget för EMU-ländernas invånare att fattiga, sjuka och andra ekonomiskt svaga grupper i samhället får det än tuffare ekonomiskt.

De flesta  anhängare av  att avskaffa kronan och ersätta den med euron är inte lika ärliga som Johan Lönnroth i frågan ovan – det är fortfarande så att många EMU-anhängare inte vill kännas vid bygget av Europas Förenta Stater som kommer med att Sverige skulle byta ut kronan och avskaffa sin egen penningpolitik.

Kan socialdemokrater argumentera för en EMU-anslutning som riskerar innebära kraftigt minskade skatteinkomster till stat, regioner och kommuner? Kan moderater argumentera för en EMU-anslutning som riskerar att innebära ett ökat skattetryck och en sammantaget större offentlig budget?

Jan Å Johansson

*
Foto: Sveriges riksdag, och bild av geralt enligt Pixabays innehållslicens