Nyligen röstade EU-parlamentet hur de vill att EU ska ändras med nästa fördragsändring. Det är visserligen medlemsländerna som bestämmer om det, men historiskt har parlamentet ändå lyckats få inflytande genom att påverka debatten. Det förvånande den här gången är inte att parlamentet som vanligt krävde mer makt till både EU och sig självt, utan att majoriteten var så svag.

Onsdag 22 november 2023 röstade EU-parlamentet om betänkandet från Guy Verhofstadt, Sven Simon, Gabriele Bischoff, Daniel Freund och Helmut Scholz om EU-parlamentets förslag till ändringar av fördragen (A9-0337/2023). Texten som antogs var en resolution, alltså ett tyckande utanför lagstiftningsarbetet. Men eftersom en diskussion om fördragsändringar har startat på riktigt är det ovanligt relevant.

EU-parlamentet brukar utgöra EU:s inre kärna av entusiastiska anhängare som vill skapa ett Europas Förenta Stater. Kanske inte ens en federal stat är tillräckligt. Parlamentet verkar nästan vilja ha en enhetsstat där i princip allt styrs från Bryssel. I alla fall om man ska döma av alla de resolutioner EU-parlamentet brukar anta om allt mellan himmel och jord som enligt dem EU borde lägga sig i och styra.

EU-parlamentets närvaro denna onsdag

Onsdagen den 22:e november hade EU-parlamentet 702 ledamöter (tre platser var vakanta då tre EU-parlamentariker gått till andra uppdrag efter de nationella valen i Polen respektive Spanien).

Totalt var det 284 ONU (omröstningar med namnupprop) vid onsdagens omröstningspass, varav 147 var på betänkandet om fördragsändringar (A9-0337/2023). I slutomröstningen om betänkandet röstade 609 ledamöter. Det var då alltså 92 ledamöter som inte deltog. 

Men 30 ledamöter hade deltagit tidigare under omröstningen men hade lämnat omröstningen. Talmannen Roberta Metsola (Malta, PPE) ledde omröstningen under ungefär den första halvan, men deltog aldrig i omröstningarna, hon avlöstes av Roberts Zile (Lettland, ECR) som röstade till och med ONU nummer 70. Av de 30 som av olika skäl slutade att rösta före slutomröstningen på A9-0337/2023 tillhörde åtta PPE, sju S&D, tre vardera respektive Gröna/EFA, Renew respektive ECR, två ID samt fyra grupplösa. 

Intressant att notera att ytterligare sex ledamöter (två från S&D varav en bulgar och en rumän, samt fyra från PPE, varav tre tillhörande tyska CDU och en från polska Medborgarplattformen) röstade i såväl de ONU som var före respektive efter just slutomröstningen om resolutionen om ändringen av EU:s fördrag. Det måste ha handlat om medvetna handlingar av dessa sex ledamöter att inte trycka på röstknapparna i just denna ONU. Troligen vågade dessa ledamöter inte bryta mot sina respektive gruppers linje att rösta ja till resolutionen.

Åsiktskillnader fördelat på medlemsländer

Det mest intressanta är att studera hur EU-parlamentarikerna från olika medlemsländer röstade i slutomröstningen. Nederländerna hade nationellt parlamentsval just precis 22 november, vilket troligtvis påverkat att de hade proportionellt sett en hög frånvaro.

Tabell 1. Röstfördelningen i slutomröstningen fördelat på medlemsländernas delegationer, om EU-parlamentets förslag till ändringar av fördragen (A9-0337/2023) onsdag 22/11 2023

* Sex stycken ledamöter hade t.o.m. 6/12 kl 17.41 anmält felröstning. De har ignorerats i tabellen utom i ett fall där en finländsk ledamot avstod men skulle ha röstat ja. Den felrösten förändrar åt vilken håll den finländska delegationen i dess helhet lutade i slutomröstningen.

Endast Karlsbro (L) av svenskarna röstade för resolutionen i slutomröstningen. De tre miljöpartisterna avstod, och två socialdemokrater var frånvarande. Övriga svenska ledamöter röstade nej.

Det kan då konstateras genom tabell 1 ovan att 14 medlemsländers delegationer hade flertal för ett ja till resolutionen i dess helhet, medan 13 medlemsländers delegationer hade ett flertal för ett nej.

Utifrån att EU-federalisterna inte ens kan få en majoritet i många medlemsländers EU-parlamentsdelegationer, som brukar utgöra de mest EU-kramande inom de olika ländernas partier, hur ska man då kunna tröska igenom ett nytt överstatligt inriktat EU-fördrag som ska antas av varje medlemsland? Ratificeringen av det ”konstitutionella EU-fördraget” fick avbrytas 2005 när Frankrike och Nederländerna röstat nej och än fler länder var på gång att avfärda förslaget. Genom trixande etablerades Lissabonfördraget, även om Irland fick tvingas att rösta två gånger.

Hur ja- och nej-rösterna fördelades i de politiska grupperna är också en överraskning, även om trenden har synts tidigare. De stora grupperna PPE, S&D och Renew är idag betydligt mer splittrade än tidigare.

Tabell 2. Röstfördelningen i slutomröstningen fördelat på de politiska grupperna och grupplösa, om EU-parlamentets förslag till ändringar av fördragen (A9-0337/2023) onsdag 22/11 2023

Minskande EU-federalistisk majoritet

Tidigare mandatperioder har EU-federalisterna varit starkare. PPE-DE (PPE:s föregångare), PSE (S&D:s föregångare) och ELDR (Renews föregångare) var dels i PPE-DE:s och PSE:s fall fler till antalet och de tre grupperna var mer sammanhållna när de röstade för liknande resolutioner, med undantag för de brittiska konservativa i PPE-DE. Men dels några år efter östutvidgningen så är de nyare medlemländerna inte lika pigga på ett centralstyre i Bryssel längre, och dels har dessutom yttersta högern ökat i mandat. Samtidigt har dock den brittiska delegationen, där de flesta var EU-skeptiska, lämnat EU-parlamentet. Orsakerna har alltså varit flera, i olika riktningar, till att de politiska vindarna om viljan till att skapa ett Europas Förenta Stater har ändrats.

Resolutionens innehåll

Att analysera 147 ONU låter sig inte göras här. Likaså fanns det flera intressanta synpunkter i den antagna resolutionen som inte heller kan redogöras för här. Nedan några intressanta punkter och förslag som antogs:

(…)

4. Europaparlamentet kräver att unionens handlingsförmåga stärks genom att antalet områden där beslut om åtgärder fattas genom omröstning med kvalificerad majoritet och genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet utökas avsevärt.

5. Europaparlamentet begär att parlamentet ska få initiativrätt till lagstiftning, i synnerhet rätten att införa, ändra eller upphäva unionsrätten, och bli medlagstiftare för antagandet av den fleråriga budgetramen.

6. Europaparlamentet efterlyser omvända roller för rådet och parlamentet vid nomineringen och bekräftelsen av kommissionens ordförande på ett sätt som bättre återspeglar resultaten av valet till Europaparlamentet. Parlamentet föreslår att kommissionens ordförande ges möjlighet att välja dess ledamöter på grundval av politiska preferenser, samtidigt som geografisk och demografisk balans säkerställs. Parlamentet begär att Europeiska kommissionen ska döpas om till ”Europeiska verkställande myndigheten”. 

7. Europaparlamentet föreslår att Europeiska verkställande myndighetens storlek fastställs till högst 15 ledamöter, varvid ledamöterna ska väljas bland medlemsstaternas medborgare genom ett system med absolut lika rotation, i enlighet med det som redan föreskrivs i de nuvarande fördragen, medan undersekreterarna utses bland medborgare från de medlemsstater som inte har någon nationell representation i kollegiet.

(…)

13. Europaparlamentet föreslår att unionen ska ha exklusiv befogenhet i fråga om miljö och biologisk mångfald samt förhandlingar om klimatförändringar.

(…)

Ändring 7 Fördraget om Europeiska unionen Artikel 3 – punkt 4 

Nuvarande lydelse: 4. Unionen ska upprätta en ekonomisk och monetär union som har euron som valuta. 

Ändringsförslag: 4. Unionen ska ha euron som valuta.

Hur röstade de svenska ledamöterna?

Omröstningarna på punkterna 4, 5, 13 samt ändringsförslag 7 i fördraget har valts ut här för att granska hur de svenska ledamöterna röstade:

Punkt 4 om EU:s utökade möjligheter att köra över en minoritet av medlemsländer (ONU 225)

Punkten antogs med 350 ja-röster mot 229 nej-röster och 11 nedlagda röster.

De svenska ledamöterna röstade som följer:

Ja: Karlsbro (L), Al-Sahlani (C), Dalunde (MP), Holmgren (MP).

Nej: Wiesner (C), Kokalari (M), Polfjärd (M), Tobé (M), Warborn (M), Lega (KD), Skyttedal (KD), Lundgren (SD/-), Nissinen (SD), Weimers (SD), Fritzon (S), Incir (S), Ohlsson (S), Björk (V).

Avstår: Kuhnke (MP).

Frånvarande: Bergkvist (S), De Basso (S).

Punkt 5 om mer makt till EU-parlamentet (ONU 228)

Punkten antogs med 409 ja-röster mot 164 nej-röster och 29 nedlagda röster.

De svenska ledamöterna röstade som följer:

Ja: Nissinen (SD) (anmält felröstning skulle ha röstat nej), Karlsbro (L), Dalunde (MP), Holmgren (MP), Kuhnke (MP), Björk (V).

Nej: Al-Sahlani (C), Wiesner (C), Kokalari (M), Polfjärd (M), Tobé (M), Warborn (M), Lega (KD), Skyttedal (KD), Lundgren (SD/-), Weimers (SD), Fritzon (S), Incir (S), Ohlsson (S), 

Avstår: –

Frånvarande: Bergkvist (S), De Basso (S).

Punkt 13 om att EU helt ska ta över beslutsrätten över miljöfrågorna (ONU 236)

Punkten antogs med 383 ja-röster mot 181 nej-röster och 38 nedlagda röster.

De svenska ledamöterna röstade som följer:

Ja: Lundgren (SD/-), Dalunde (MP), Holmgren (MP), Kuhnke (MP).

Nej: Karlsbro (L), Al-Sahlani (C), Wiesner (C), Kokalari (M), Polfjärd (M), Tobé (M), Warborn (M), Lega (KD), Skyttedal (KD), Nissinen (SD), Weimers (SD), Fritzon (S), Incir (S), Ohlsson (S), Björk (V).

Avstår: –

Frånvarande: Bergkvist (S), De Basso (S).

Att den före detta Sverigedemokraten Lundgren och samtliga tre miljöpartister röstade för att ta ifrån Sverige rätten att besluta om våra egna lagar när det gäller miljö och biologisk mångfald är anmärkningsvärt. Idag är miljöpolitiken en så kallad delad kompetens vilket innebär att Sverige har rätt att ha högre miljökrav på många områden, men om det blir en exklusiv kompetens skulle det bli förbjudet. Vet inte ledamöterna vad exklusiv kompetens betyder? Har ledamöterna bara har följt en röstlista från sina grupper utan att ta reda på vad de röstar om, eller tycker de verkligen så här?

Ändringsförslaget i fördraget om euron som EU:s valuta. (ONU 131)

Ändringsförslaget antogs med 404 ja-röster mot 172 nej-röster och 44 nedlagda röster.

De svenska ledamöterna röstade som följer:

Ja: Karlsbro (L), Holmgren (MP).

Nej: Kokalari (M), Polfjärd (M), Tobé (M), Warborn (M), Lega (KD), Skyttedal (KD), Lundgren (SD/-), Nissinen (SD), Weimers (SD), Fritzon (S), Incir (S), Ohlsson (S), Björk (V).

Avstår: Al-Sahlani (C), Wiesner (C), Dalunde (MP), Kuhnke (MP).

Frånvarande: Bergkvist (S), De Basso (S).

De svenska ledamöternas åsikter i protokollen

En svensk ledamot hade ordet under debatten på tisdagen 21 november i kammaren. Det var Sara Skyttedal som yttrade följande:

”Herr talman! Vi är många som sörjer att Storbritannien valde att lämna unionen i början av den här mandatperioden. De påstod att EU var på väg att bli en superstat med kraftigt minskat nationellt inflytande.

De hade fel, men tyvärr ser de kanske ut att få rätt. Åtminstone om Europaparlamentets förslag till fördragsändringar skulle bli verklighet. För i så fall skulle Sveriges möjlighet att kunna stoppa nya EU-skatter försvinna. EU skulle kunna styra över sjukvården. Sverige skulle förlora all rätt att själv påverka sin miljöpolitik och vi skulle få en EU-regering.

Den som vill värna EU-samarbetet måste försöka stoppa den här typen av förslag om att skapa en europeisk superstat. För annars kommer nog fler länder än Storbritannien vilja lämna samarbetet.”

Charlie Weimers (SD) avgav en muntlig röstförklaring efter omröstningen 22 november:

“Fru talman! Europas förenta stater. Det är vad majoriteten i Europaparlamentet röstat ja till här i dag.

Men jag måste säga att jag välkomnar uppriktigheten i förslaget till ändringar av EU:s grundfördrag. En gång i tiden kunde EU-centralisterna komma undan med att vifta bort våra varningar om att EU håller på att förvandlas till en superstat. Inte längre.

För i dag har Moderaternas, Kristdemokraternas, Socialdemokraternas, Miljöpartiets, Liberalernas och Centerpartiets partigrupper röstat igenom ett betänkande som vill överföra makt över skatter och finans, utbildning, hälsa, försvar och mycket mer från medlemsstaterna till Bryssel.

I ett sådant Europa har Sverige lika lite makt som en delstat i Tyskland. Vi blir en skatteprovins i norr med symboliska riksdagsval. Lita på att Sverigedemokraterna kommer göra allt vi kan för att Sverige ska värna vår demokrati och självständighet och stoppa centralisternas planerade maktövertagande.”

Vänsterpartiets Malin Björk respektive de tre närvarande socialdemokraterna Heléne Fritzon, Evin Incir och Carina Ohlsson lämnade in skriftliga röstförklaringar.

Malin Björk (V): “Jag röstade nej till detta EP-förslag om fördragsändringar, eftersom de enligt Vänsterpartiets åsikt drar EU i en alltför federalistisk riktning på flera områden och också rent institutionellt, med mycket makt till EU-parlamentet. Vi vill inte se mer överstatlighet i frågor som rör utrikespolitik, säkerhet och försvar. Här ska vi samarbeta, men ha kvar vår nationella självbestämmanderätt. Jag konstaterar också att stödet för förslaget var ganska svagt i slutomröstningen.”

Heléne Fritzon, Evin Incir, Carina Ohlsson (samtliga S): ”Vi svenska socialdemokrater i Europaparlamentet valde att rösta nej till Parlamentets betänkande om ändringar i fördragen.
Europa befinner sig i ett oroligt omvärldsläge och EU har visat prov på flexibilitet och handlingskraft inom ramen för nuvarande fördrag. Vi anser inte att EU:s fördrag bör öppnas upp och förhandlas om i detta läge.

Om EU:s grundfördrag skulle öppnas upp anser vi inte att det bör ske på det sätt som parlamentet föreslagit. Förslagen är alldeles för långtgående. Därför har vi markerat mot den absoluta majoriteten av förslagen även i enskilda omröstning

Skulle en fördragsförändring hamna på bordet är vi socialdemokrater öppna för att stärka Artikel 7-förfarandet om att värna rättsstatens principer, att övergå till majoritetsomröstning i vissa utrikesfrågor för att stärka EU:s röst i världen och att tillföra ett socialt protokoll till fördragen så att sociala och fackliga rättigheter värnas. I övrigt tycker vi att det är viktigt att EU står upp för grundläggande rättigheter, inte minst rätten till fri och säker abort. Denna linje har vi gett uttryck för i enskilda omröstningar men ska inte tolkas som ett oreserverat stöd för de skrivningar som föreslagits av parlamentet.”

Jan Å Johansson

***
Bild: Mehr Demokratie, CC BY-SA 2.0, via Wikimedia Commons