För några dagar sedan sade statsminister Ulf Kristersson att han välkomnade en ny svensk EMU-debatt. Det är en klar förändring av regeringens tidigare linje om att det inte är aktuellt. På presskonferensen, som hölls i samband med att det svenska EU-ordförandeskapet tog slut, sade statsministern också att han som ett första steg överväger att knyta kronan till euron genom växelkursmekanismen ERM2 ”för att stabilisera den”. Det är ett nödvändigt villkor för att gå med i EMU. Han signalerar också att han kan tänka sig att göra det utan folkomröstning.

”På rak arm kan jag inte svara på om det behövs en folkomröstning”, sade han.

Det är en uppenbar försöksballong.

Det kan låta lockande att stabilisera kronan, men det innebär också en risk för att Riksbanken kommer att behöva höja räntan ännu mer för att hålla valutans värde uppe. Många familjer som inte bundit räntan på sina huslån lever redan på smärtgränsen. Men Kristersson vill gå med i EMU, och om människor tvingas sälja sina hem är det ett pris han är beredd att betala.

Ulf Kristersson vet att argumenten för att vi ska stå fria från EMU fortfarande är starka. Om det blir kris – till exempel om bostadsbubblan spricker – är det viktigt att kunna stimulera ekonomin med lägre ränta och en växelkurs som gör att människor får jobb i exportindustrin. Om ett land saknar valuta och inte kan bedriva någon egen penningpolitik har det inget annat val än att göra som Grekland och försöka svälta sig ur krisen med nedskärningar, massarbetslöshet och lönesänkningar.

Om Riksdagen låter oss folkomrösta om EMU  är det mycket troligt att det blir ett Nej igen. Det är därför som EMU-anhängarna försöker undvika en folkomröstning till varje pris.

Peter Gustavsson (S) skriver bra om statsministerns utspel i Arbetarbladet under rubriken: ”Låt inte Ulf Kristersson smyga in Sverige i EMU!”