För ett tag sedan presenterade Liberalerna sin plan för hur de ska köra över EMU-folkomröstningen. I korthet så vill de ha ett riksdagsbeslut redan 2025, utan att fråga folket. Istället tänker de sig att EMU-frågan ska prövas i valet 2026 där risken är stor att den kommer bort bland alla andra frågor.

Skälet till att Liberalerna vill undvika folkomröstning är naturligtvis att de på goda grunder är rädda att förlora den. Istället vill de att Sveriges EMU-medlemskap ska avgöras i hemliga förhandlingar mellan partierna. Kanske på ett slott någonstans över ett par glas dyr whisky.

Men hur ska Liberalerna få andra partier att byta åsikt för att möjliggöra denna plan?

Socialdemokraterna inser att även om väljarna skulle få svårt att riva upp en EMU-anslutning i valet 2026 om de gör gemensam sak med regeringen så kan det mycket väl kosta dem valsegern. Sverigedemokraterna är visserligen inte pålitliga i längden eftersom de är ett enfrågeparti som har vänt på en femöring i andra frågor tidigare, men EMU är ändå en fråga av en helt annan dignitet för ett nationalistparti än frågor som arbetsrätt och vinster i välfärden. Ingenting tyder på att de håller på att ändra sig. Även Moderaterna ser i likhet med socialdemokraterna att EMU är en förlorarfråga, och de har inte heller någon önskan om att dra på sig en regeringskris.

Nu ska man inte underskatta risken för att Moderaterna ändrar sig. Inte heller Centern och Miljöpartiet är 100 % pålitliga, men åtminstone Miljöpartiet skulle aldrig gå med på att inte ha folkomröstning.

Det mesta tyder på att Liberalernas plan kommer att spricka. Deras enda hopp är att den svenska kronan faller så orimligt mycket att partierna ändrar sig, men eftersom Riksbanken bytt politik och slutat pumpa upp penningmängden är det osannolikt. Det finns de som oroar sig för att Sverige kan gå in en ekonomisk kris, och i så fall blir det uppenbart hur användbart det är med en egen valuta för att stimulera ekonomin. Och om det inte blir någon kris spår experterna att kronan går upp.

Argumenten mot EMU är ännu starkare nu än under folkomröstningen. Vi har sett hur illa EMU fungerar när det är kris. Vi vet att Sverige haft en bättre tillväxt än eurozonen. Och argumenten för EMU är svaga. Det framgår tydligt i den här artikeln i Liberal debatt där Ja-sidans ledande ekonom Lars Calmfors förklarar att ekonomin inte är ett skäl att gå med i EMU då de ekonomiska argumenten enligt honom väger lika (andra ekonomer är betydligt mer kritiska), han underkänner argumentet om inflytande utifrån forskningen, och hans avgörande skäl för EMU är att det fördjupar den europeiska integrationen:

För mig väger i dag de ekonomiska argumenten ganska jämnt samtidigt som de politiska talar för. Då är det inte så mycket överväganden om svenskt inflytande som spelar in utan främst en önskan om att Sverige ska bidra så mycket som möjligt till en fördjupad politisk integration i Europa.

Det är fullt möjligt att den argumentationen går hem bland folkpartister. Men det är inte ett argument som kan vinna en folkomröstning. Väldigt många människor anser att EU är allt för centraliserat redan som det är.

Det är inte konstigt att Liberalerna vill avskaffa kronan utan att fråga folket. De vet att de skulle förlora.